Endast ca 20 minuters försening vid avgång hemifrån. Ganska hyfsat med tanke på att Mor, Plastfar samt hund skulle med till Arlanda. Henning dyker lite överraskande upp redan på Östermalm, men både Göran och Marko finns att hitta ute i förorten.

Inne i planet blir vi erbjudna 1000 kr för att kliva av igen, men vi sitter kvar. Efter ett kort stopp i Luleå där vi släpper av några resenärer fortsätter vi till Kiruna. Några av oss hetsar av planet för att lägga beslag på alla beslagtagna gasflaskor. Bussen står redan och väntar vid flygplatsen och en rymdingengör kör oss till riksgränsen. Vi tar oss en titt på den civilisation som faktiskt verkar existera här. Vi glider nonchalant igenom en affär med frukt...mat...torra kläder...allt!

Sen går vi. Vi tappar snabbt vår kaxiga attityd gentemot naturen och svettas lydigt. Utsikten är dock väldigt vacker och vi har en fin och trevlig lansväg att promenera på. Vi går och går , tills det helt enkelt inte går att gå längre. Vi är nämligen i Norge, och där måste man klättra. Redan vid ett tidigt stadium kan man känna liemannen sitta i ryggsäcken och bidra med lite extra tyngd.

Rickard känner nu av sviterna från den sjukdom som inte velat lämna honom förrän igår. När han äntligen kommer upp, då går ju givetvis hans små svin till kamrater ner igen, varpå han bryter ihop och ligger livlös på en bergsklippa ett kort tag.

När Rickard ser att de andra börjar slå läger stiger dock humöret, och efter en halv portion "Pasta Pesto (TM)" och lite Whiskey är han helt återställd.

Efter middagen skuttar Henning ivrigt upp och ner i hopp om att någon ska följa med honom upp på det närbelägna berget K2. Marko och Göran går och lägger sig på stranden samtidigt som Rickard följer med grabben upp. På nervägen ser bergsbestigarna Marko inta den stilrena dräng-ställningen.

Dagens citat: