Inga mygg idag.

De har antagligen flytt fältet för länge sedan, resonerar vi när vi vaknar upp mitt inuti ett stackmoln. Vi letar upp varandras tält, dricker lite blåbärssoppa och ger oss iväg.

Vi  hinner inte gå särskilt långt innan vi konfronteras med ett redigt regnmoln som dessvärre kommer att göra oss sällskap hela dagen.

Vi promenerar riktigt länge i regnet, och tycker oss av någon anledning se renar hela tiden. När vi kommer upp i polartrakterna börjar det bli riktigt jobbigt. Det är bara regn, sten, forsar och blöt snö. De flesta spångar har ruttnat och rasat samman på sina ställen. Rickard hamnar rejält i konen ett bra tag.

Det står helt klart att det inte kommer att sluta regna och därmed finns det inte mycket möjlighet att smälla upp ett stormkök. Rickard känner att han är nära helikopter-transport hem. Efter två mackor med Grevé-ost travar han dock vidare med de andra, mest p.g.a att han inte har någon egen kompass med sig.

Efter ytterligare ett par kilometer fryser man rätt rejält. ALLA plagg är fullkomligt genomsura. Regn från utsidan, svett från insidan. Vi kommer fram till det vad som vi hade tänkt slå läger efter. Vadet som bara är ca 5 m verkar ändå vara överraskande livligt. Detta halvmeterdjupa vatten som forsar med en hastighet av ett badkar/sek bör man nog ha respekt för. Vi beslutar att leta vidare efter ett bättre ställe. Vi hittar ett annat ställe som är mycket lugnare. Henning påvisar dock med hjälp av en pinne att det måste vara över en meter djupt. Vi hittar ännu ett ställe. Hyfsat lugnt, skapligt grundt, men ack så långt - ca 20 m. Rickard inser vid det här stadiet att vi kommer behöva gå tillbaka flera kilometer för att komma runt. Alla alternativ här är fullständigt otänkbara och vi är ändå alldeles för kalla för att...att...Henning har tagit av sig byxorna...

Järnspikar vad kallt! Henning går först med en ICA-kasse i var hand. Rickard har bundit ett snöre i hans ryggsäck, i vilket han ska skicka tillbaks sina sandaler till Marko. Vi andra använder en vandrarstav. Rickard drar en snabb slutsats att vattnet måste vara starkt salthaltigt, då sötvatten fryser vid 0 grader. Henning och Marko står på andra sidan och pekar ut ställen som sticker över vattenytan så att man kan stå och vila och värma fötterna.

Rickard upprepar hela tiden orden hata Lappland. Sista metern krävde ca 5 minuters koncentration utav samtliga sinnen. Det enda som gjorde att man inte ramlade var det faktum att det var en helt utseluten förteelse.

Vi lämnar vadet med dyngsura strumpor i kängorna. Efter några hundra meter upptäcker Henning att Rickards ryggsäck sitter för långt ner. Detta fixas och Rickard muttrar ljudligt över att han har gått hela vägen på det tidigare sättet, men är innerst inne halvmunter över förbättringen.

Då, plötsligt! - Grönska!

Rickard blir fullkomligt överlycklig och terroriserar de andra med munter sång. Vi går den här dagen ända fram till Unna Allakas-stugorna och har därmed tjänat in nästan en hel dag.

Här hittar vi för endast 70kr/pers. en stuga med kamin där vi kan hänga in de blöta sakerna (hänga in allt). Vi äter vid samma bord som ett gäng Ericsson-råttor som bär med sig mer än ovanligt mycket prylar. Henning drar dock upp ett litet exemplar av Rubiks kub vilket gör att Rickard kommer över de glasögon som han så dramatiskt förlorade 500m tidigare. Vi somnar in till ösregn. Vi har gått elva timmar på raken. Vi ska sova!

Dagens citat