Dag 5
En dag som vi inte kommer att vilja minnas på ett bra tag. Vi försover oss på morgonen och får stressa något oerhört för att komma iväg snabbt. Några hundra meter djungel och gyttja, sedan 400m i stark lutning. Uppe på 1000m känns det ordentligt i benen och då ska vi givetvis ner igen. Vi äter några tonfiskmackor i en liten lappstuga. Rickard och Henning har sparat varsin Cola från Vistasstugorna och avnjuter denna till kaffe och whiskey. Nu börjas det. STEN! Stora bumlingar sten så långt ögat kan nå. Berget vi bestiger är format som en stor trappa och man luras att tro att man snart är på toppen vid varje nytt krön. Ack vilken villfarelse. Sten sten och åter sten. Vi går 1000 meter i höjdled på dessa stenar och vristerna tar rejält med stryk. När vi når upp till molnen blir stenarna även hala av all fukt. Uppe vid toppen kan vi äntligen se Tarfala-dalen och vi känner hur mardrömmen börjar närma sig ett slut.
Rickard tappar och krossar sin vattenflaska och ler i påhittad lycka. Väl nere visar det sig att Göran och Henning hade hittat snöpartier att surfa ner på. Toppen! Säg bara ingenting till era kamrater.
Vi möter en liten fjant som struttar runt med en 20-literssäck. Var kom han ifrån? På samma sätt som skepsbrutna vet att de är nära land när de ser fåglar känner vi att vi börjar närma oss civilisation igen. Slutligen ser vi den bro som har varit vårt riktmärke på kartan. Vi skyndar att få upp tälten i regnet. Göran och Marko vill inte ha mat, men Henning och Rickard skämmer bort sig själva med dubbla portioner Pasta. Tältet blir varmt utav gaslågan och Radion får äntligen in svenska kanaler. Vi somnar efter nio timmars plåga till det härliga radioprogrammet "Karlavagnen". En man ringer in och berättar om första gången han var och campade. När de satt i tältet hade det börjat regna så mycket att de valde att gå ut och sätta sig i bilen, bara för att beskåda hur en älg brölar ur buskarna och springer rakt igenom deras tält. Amatörer... Dagens citat
|