När vi vaknar strilar regnet som vanligt på tältet. Vi drar på oss kalla, våta kläder och skor. Rickard tar endast på sig sandaler för att skona lilla tån.

Efter en kvart når vi civilisationen. Molnen ligger fortfarande i markhöjd så vi kan inte se hur stort det är. Runt oss springer skrikande ungar och stup i ett flygs tyskar in i helikoptrar. Överallt sitter häftiga överlevnadsmänniskor i kamoflagekläder och diskuterar persen att gå hit hela två mil från Nikkaloukta .

Vi berörs givetvis inte. Vi hänger in i stort sett allt i ett gigantiskt torkrum, tar en lång och grundlig dusch och drar på oss myskläder. Därefter hänger vi på låset till restaurangen för att få äta den härligaste hamburgetallrik man kan tänka sig. Vi köper läsk, godis och frukt i affären som har allt och fortsätter mot bastun. Vi bastar länge, länge och frekventerar hela tiden ett stort svalrum med mjuka fotöljer.

På kvällen lyssnar vi på en föreläsning ämnad för de som hade tänkt bestiga toppen i morgon. Vi har hyrt ryggsäckar av det lättare slaget (samma sort som fjanten igår hade). Nu kan vi bara hoppas på bra väder.

När Henning och Rickard senare lämnar tältet för att hämta kläderna de hängt in på tork, hör de något som prasslar till i buskarna. 20m bort står en Älg och blänger på vårt tält! Rickard och Henning vet vad som kommer att hända. Det hörde de på karlavagnen igår. Vilket svin till älg!

Lyckligtvis verkar älgen ångra sig ca. 10m ifrån vår boplats. Marko kommer springande med sin lilla kamera.

Innan vi somnar ser vi en ripa med ungar som passerar tälten.

Dagens citat: