Den här dagen är tyvärr långt ifrån slut för våra små gossar men det är lämpligt att skriva några rader här i natten medan Göran och Rickard försöker fördriva tiden till ljudet från Henning och Marko som ligger och snarkar i sina soffor.

Vädret är underligt nog strålande när vi vaknar på morgonen och de anställda låter människor ge sig på berget, därtill vi.

Vi går tillsammans med lite annat folk många, många hundra meter uppför i sakta mak. Den lätta packningen och den härdning vi har upplevt i veckan gör en dock långt ifrån anfådd.

På de högre höjderna möts vi av Björlings glaciär och man börjar förstå vad guiden är till för. Vi klättrar uppför en mycket smal snökam som lutar brant uppåt. Efter detta möts vi av en svart vertikal vägg. Rickard hade väntat sig någon form utav trappa eller nåt, men man får tydligen nöja sig med ett rep som är fastankrat i berget.

När Rickard klänger runt en klippa och inte kan lyckas hitta något grepp med andra handen gör han misstaget att titta ner där han hänger. Han var inte riktigt beredd på vad han hade under sig. Inte var det mark iallafall.

Man känner respekten för höjder kittla i magen när man går på de smala klippavsatserna som är ca en halv fotlängd och bakom sig har några hundra meters skrik neråt. Rickard känner en viss ångest och vet att han som pappa aldrig skulle ta med sina barn hit såsom vissa gör.

Vi passerar genom ett stenlandskap när vi helt plötsligt möts av ett oväntat regnmoln som lagt sig kring toppen. Inuti molnet är det väldigt fuktigt och regnjackan gör inte mycket effekt.

Det är extremt halt att bestiga toppglaciären och man halkar bara en gång där.

Toppen är ca 5m lång och 1m bred. Vi vandrar ut i tur och ordning för att ta våra kort.

Rickard behöver inte känna sig avundsjuk för att han inte har några glasögon. Knappast kan väl Marko, Göran eller Henning se särskilt mycket längre i detta molntäcke.

Nu återstår det bara att ta sig ner.

Stenarna i den svarta bergsväggen är nu våta och sandiga och de frusna händerna glider mot klipporna på nervägen

STEEEEN!!! bonk...bonk...bonk...bonk...SMOCK!!!

En kvinna precis bakom Rickard och Marko får stenen i pannan. Som tur är satt hon för tillfället ner. Det hade antagligen gått sämre om hon hade klängt i ett rep för tillfället. Vi sitter och väntar på varsin liten klippavsats undertiden hon plåstras om utav Marko.

Efter klippväggen har vi en enkel och rolig väg framför oss. Vi går på led över glaciären efter guiden som går och hackar efter sprickor. Man blir lika överraskad var gång man hoppar över en sådan här glasiärspricka då ismassivet ser ut att försvinna neråt i all oändlighet.

I isen rinner små knallblåa bäckar som ser ut som vattenrutchkanor. Det är helt otroligt att se på när vattnet forsar fram under fötterna.

Tids nog börjar dock vattnet att även forsa över fötterna och då blir man inte lika imponerad.

Den sista biten åker vi nerför på våra bakre kropsdelar. Vi hade väntat oss att vi skulle åka ca 50m över krönet vi såg, men där började vi istället att okontrollerat öka farten. Det blir snabba 500m som tar oss hela 300 höjdmeter ner, bara på ett par sekunder. Vi kommer ända ner till gräset och är därmed endast ett par stenkast från stationen. Man är visserligen lite öm i rumpan.

Framme vid lägret händer något otroligt. Vi lyckas boka flygbiljetter hem till stan redan nästa morgon. Det enda problemet är att det innebär att vi måste gå till Nikkaloukta på natten. När vi river våra tält ryker Göran och Marko ihop i ett Lappsjukegräl som Rickard tvingas sitta och lyssna på när han samtidigt försöker reda ut en fullständigt invalid pålstek. Vi äter ännu en gång på restaurangen, denna gång Couscous-gryta med vitlökssås. Rickard upptäcker att Göran verkar tro att vitlökssåsen är någon betydligt mildare sås eller dressing, men säger ingenting då han fortfarande är lite putt för stämningen vid tältet. Denna måltid hivar vi i oss tillsammans med Göran som sitter och petar i sin vitlökssoppa med en smula CousCous i. Vi duchar, bastar och...ja, sätter oss där vi sitter nu för att försöka vänta ut regnet.

Dagens citat: