Rickard vaknar av att Henning hindrar honom från att gå in i en husvägg.

En husvägg?

Vi är framme! Det är för bra för att vara sant. Vi är framme vid en schabbig sovande campingplats där ännu ingen tysk har vaknat till liv. Vi byter om i ett mycket ohygieniskt omkädningsrum.

Därefter delar vi en taxi till Kiruna med en man från Fredhäll som vi har träffat förut. Han hade två dagar innan frågat Rickard och Henning om deras tält verkligen var så bra i regnväder. Rickard påpekade att det antagligen skulle se mer vattenbeständigt ut när de hade spänt upp det och bestämde sig därefter för att tycka att denna man var konstig. Han hade tydligen även suttit på samma plan som oss men gått med på att ta ett senare till ett pris av 3200 kr.

Vi är före all personal till flygplatsen och lägger oss för att sova på bänkarna i vänthallen. På planet roffar vi åt oss allt ätbart och flyger hem så fort vi bara kan. Görans systers man skjutsar Rickard och Henning till Häggvik där de tar tåget in till stan.

Pang!

Dörren slår igen. Rickard har fantiserat om detta ögonblick många gånger under den gångna natten. Rickard inser helt plötsligt meningen med livet och ger sig ut för att handla mat. Han ser på TV och äter glass, mackor, jordgubbar, plommon och persikor.

Därefter sover han i femton timmar.

Dagens citat:

 Läs nu vidare om när vi två år senare åker upp igen...