Ankomst

"Guten Ab.." Smack! Jag inleder morgonen med att som en liten solstråle resa mig upp och slå huvudet i slafen ovanför, studsa tillbaks, för att sedan ligga och kvida en stund i fostersällning. "Smack!" Där vaknade Marko också. Vi är ett sammansvetsat gäng. Vi ger oss av till restaurangvagnen, som nu har bytts ut till en panoramavagn. Nu ska vi äta vår sista bekväma frukost. Jag grämer mig lite över att jag inte är särskilt hungrig men beställer ändå en kopp äkta, god varm choklad. Vad jag får är dock en pappersmugg hett vatten och en påse torrmjölks-O'boy. Toppen. Sånt kommer jag ju inte få dricka under veckan...
När vi kommer tillbaks från restaurangvagnen hittar jag Marko, inspekterandes min ryggsäck. Jag har en ny ryggsäck i år och den är ovanligt nog inte överöst med löst dinglande saker och bitar av hemgjort regnkapell av hoptejpade sopsäckar. - Din ryggsäck är Schysst - Ja, den är blå - Den ser bra ut - Inte så mycket löst - Den är IM ORDNUNG!
Det där betydde att jag är godkänd. En bra start på dagen. Vi anländer så småningom till Gällivare och sätter igång att packa ihop våra prylar. Förutom de övriga tågpassagerarna som nu står och väntar med oss vid busstationen så är Gällivare åtminstone vid denna tid på morgonen helt folktomt, så när som på ett par grabbar som står och skriker och sparkar på en dörr i bostadsområdet ett stenkast bort. De verkar vilja att någon där inne ska komma ut, men denna person verkar inte bry sig. Det är uppenbart att det även finns en dunk hembränt inne i lägenheten. Grabbarna ger så småningom upp och går därifrån. Den buss vi står och väntar på ska ta oss vidare till en båt. Jag börjar inse vansinnet med den sortens resa vi håller på med. Vi verkligen kämpar oss bortåt med alla färdmedel vi kan hitta på, endast för att se om vi kan ta oss hem igen. - Vad säger ni grabbar? Det här kan ju knappast vara särskilt ergonomiskt. Göran har hittat en ryggsäck med underliga böjda bärremmar.
			- Det är en tjejmodell, svarar Marko. - Okej, så den svänger alltså runt... tja...jag förstår inte riktigt. Det kanske är där brösten sitter... - NU JÄVLAR KOMMER VI IN!!!
Vår diskussion avbryts utav den tidigare nämnda, sämre delen av lokalbefolkningen, som nu är tillbaks med en planka. De slår sönder rutan varpå en kille klättrar in, öppnar dörren från insidan och springer ut igen. Därefter skingras de och springer åt olika håll. Killen med plankan springer förbi hela busskön och ser smått överraskad ut över hur många människor som står och ser på. Marko frågar en busschaufför som nu har anlänt om ingen borde ta tag i det hela. - Äsch, jag är lärare åt de där killarna på gymnasiet. Händer det något sånt här så vet man att det är dem. - Hemlig kille. 40 vittnen samt en gymnasielärare, kommenterar Marko. Efter en stund anländer polisen, tar en sväng runt området och kör sedan raka vägen till områdets pizzeria där det tydligen skall vara allra mest troligt att hitta de skyldiga.
Vi åker en bra bit med buss och byter vid Kebnats till en liten passagerarfärja som inte känns särskilt mer exotisk än djurgårdsfärjan. Färjan lägger till vid Saltoluoktas fjällstation. Här stannar vi till en kort stund för att tejpa hälarna, fylla på vatten och plocka varsin vandringsstav som tidigare vandrare, förmodligen med glädje, har lämnat ifrån sig. Vi vinkar adjö till Stefan och Ann-Louise, vänder ryggen till civilisationen och börjar gå.