Dag 1


Den svaga uppförsbacke som åter leder oss ut i vildmarken får mig att efter bara något hundratal meter att minnas hur smärtsam denna typ av semester är. Vi möter ett par äldre människor som är på väg ner tills stugorna.

- Åhh vad härligt det ser ut!, hör man dem säga när de passerat, och jag gissar att de syftar på vår ungdomliga hajk.
- Jäkla sossar..., mumlar Marko för sig själv under ryggsäcken.
Jag ska ta ett par rader här för att reda ut uttrycket "sossar". När Marko säger detta så syftar han inte på deras politiska läggning, vilken hade varit alltför svår att avgöra på så kort tid.


"Sosse" är per definition endast en klämkäck turist som skymmer utsikten.
Efter några kilometer har vi redan lyckats tappa bort Kungsleden och står på en snårig gräsvidd och letar ledmarkörer. Vi har nu tagit oss upp på lite högre höjder och vinden har börjat blåsa på.

- Ska vi satsa på att vara i Viltpasset om tre dagar eller inte?
- Hurså?
- Stefan och... hon, skulle nog också komma dit
- Tja, vi knatar väl dit då.

Fem mil för att kunna träffa några som vi inte känner och vi dessutom redan har spenderat 16 timmar på ett tåg med. Viltpasset skall dock vara något mycket fint, enligt Grundsten, där man ska kunna sitta på en höjd och titta ner på björnar och annat vilt. Vi har dock ännu ingen riktig koll på vem denna Grundsten som Göran talar om hela tiden är.
- Fan, jag skulle vilja göra något riktigt farligt den här resan.
- Som vadå?
- Jag vet inte. Gå ner till en björn.
- Björn sa att björnar inte är särskilt farliga.
- Va?
- Björn, på jobbet.
- Vad snackar du om?
- Han heter så.
- Vem?
- Björn?
- Ahh!
- Gah! Gäller inte regeln "What goes up, must come down" här? Var är krönet?

Vi börjar märka hur vi når högre höjder allt eftersom det blir jobbigare att tänka. KvalitÚn på kommunikationen minskar alltjämt.
- Jag undrar hur björnar gör nummer två ovanför trädgränsen...

- Mmm...

- Det är skönt väder i alla fall, smyger Göran in.
- Det här är helt okej, svarar jag.
- Det är precis så här det ska vara, instämmer Henning.

- Im ordnung...!, hör man Marko kvida en bit bort.
Efter en rask promenad på dryga två mil (Kungsleden är alltid lite utav en transportsträcka) kommer vi fram till Sitojaurestugorna från vilka vi ska åka båt nästa morgon. Här var det sannerligen mycket knott. Vi gör i ordning lite mat, nudlar och...herregud vad knott...och försöker lirka in detta under våra myggnät.

Klockan är endast nio, men det är tillräckligt mycket knott för att man inte kan göra så mycket mer än att gå och lägga sig.

Innan vi somnar hör Henning och jag en konstig konversation från andra tältet. Det låter som om det är Göran som pratar mest, och det låter faktiskt som om Marko snarkar. Vi tycker oss uppfatta orden "vattenflaska" och "extra stor termometer". Det andra stämde nog inte riktigt då vi inte kan få in det i något sammanhang. Vi bestämmer oss i alla fall för att det måste vara Göran som går igenom sin packning. Det brukar han göra så här dags.
- Nästa gång ska jag tamejfan ha ALLT i syntetmaterial, hör man Göran svära till lite tydligare.
- Shit, tänker jag för mig själv. Allt mitt är av bomull. Att man alltid ska vara så väldigt retro.
- Min gode herre! Du SNARKAR!!!, hörs Göran säga väldigt tydligt.

Sen blir även han tyst.